För att vara två västerländska tjejer så har det varit svårt att anpassa sig till de begränsningar, normer och seder som omger oss när vi är här. Här kan ni läsa om några av de kulturkrockar vi upplevt hittils!
- Kläder - Kläderna måste alltid sitta löst, täcka rumpan och axlarna. Ungefär som att ha pyjamasparty dygnet runt, vi gillar!
- Boende - Husen är uppdelade för kvinnor och för män där reglerna är minst sagt orättvisa mellan könen. Dock är det ofta en uppdelning som görs; kvinnor har egna biljettköer, eget bord i matsalen, egna toaletter och egna duschar.
- Smycken och accessoarer - I Indien så verkar varje smycke, varje detalj eller klädesplagg vara en slags social kod för vem som är singel, upptagen eller gift. En näsring betyder oftast att man är upptagen vilket resulterade i att Amanda gick och köpte en näspiercing i panik om att alla män hittils trott att hon var tillgänglig. Så tokigt det blir ibland! Emelie, som har haft näspiercing sedan ett år tillbaka, kände sig väldigt anpassad.
- Tider - Som kvinna kan vi endast lämna Avanis campus (rekommenderade tider) mellan 12-15 på dagen för att garantera en säker shoppingrunda. Som kvinna måste vi också gå och lägga oss efter klockan 22 annars blir man utelåst (som Emelie blev igår - haha) medan männen kan bestämma själva när de vill gå och lägga sig. Här är det nämligen så stor risk att det blir inbrott i kvinnokorridoren så att vi måste låsa in oss under nätterna. Väldigt orättvisst!
Vi råkade komma in till Berinag för en vanlig söndagsshopping mellan 15-18 vilket inte gick för sig. Så fort klockan slog 17 var det allt fler flockar med män som började följa efter oss och bilar körde om oss kusligt sakta. Det var till och med så pass att en bekant fick hämta upp oss och köra oss i säkerhet. När vi kom tillbaka fick vi en mindre utskällning att inte röra sig utanför campus när mörkret faller. För med mörket kommer skuggorna.