Första anblicken så trodde vi att det var en apa som kastade stenar på oss. Men efter tre sekunder börjar det komma tiotals stenar, efter en minut hundratals och senare tusentals stenar. Vad kom allt ifrån? 

 Den första känslan som drabbar oss är panik - Åskan mullar och blixtar slår ner. Vi båda springer fram till dörren och får skåda att vi är just nu mitt i ett hagelmoln. Haglen är så stora att de slår av grenar på träd och nästan slår sönder det läckande taket ovanför oss. 

Sedan kom “pity” känslan - Vi förstod att vi var säkra under det läckande taket men stackars alla andra som fortfarande var ute. Folk sprang runt med sköldar på sina huvuden för att hämta sina älsklingar ute i stormen. Det gick också upp för oss att alla grusvägar inte kommer finnas kvar på grund av det tunga skyfallet, inte heller några hela buskar eller blommor på träden. 

När vädret lugnat sig lite så vågade vi ställa oss precis utanför dörren (men fortfarande under tak, för vi är fega) och se hur hagelbitarna pendlar i storlek mellan iskuber och ping-pong bollar. Vi började tycka det hela var ganska coolt och började skratta, leka samt filma hela situationen. Ingen av oss har någonsin upplevt någon liknande väderlek!