Häromdagen när vi satt i en taxi till Kathgodam skrek Amanda: « Stop the car!! Look at that Animal!!! » Till allas förvåning sitter det en ståtlig grå, men framför allt stor, figur längs med vägen. Taxichauffören förklarade att den främmande varelsen var en Langur, en stor grå apa som man ska vara mycket vaksam med. De är kända för att vara aggressiva och mycket överbeskyddande apor. Taxichauffören sa med betoning: « Langur = Springa » . Vi tog några bilder och körde sedan vidare. 

Några dagar senare i Kathgodam bestämde vi oss för att besöka det lokala templet bara 10 min från hotellet. Det var första gången vi valde att gå själva i denna byn, men vi kände oss säkra och modiga nog att göra så eftersom att vi faktiskt befunnit oss i detta landet ett tag. Något som vi senare skulle ångra. 

När vi väl började gå upp för berget (som templet låg uppe på) kom vi ungefär halvvägs innan Emelie stannade till och började gny. Amanda som är varm, säger vresigt « vad är det? ». Emelie som är helt stum står bara kvar och pekar mot marken där en ovanligt stor skalbagge glänser i solen. När Emelie försiktigt försökte ta sig förbi baggen så nästan reste den på sig, ryggade mot henne precis som att den försökte fräsa på henne. Amanda bara skrattar medan Emelie förtvivlat klättrar på vägen (lite överdrivet men ändå) för att komma undan den argsinta baggen. Vi går vidare. 

Men vi kommer bara tio meter, innan Emelie igen, stannar till och börjar gny: «  oh, shit! » Amanda som bara stirrar ner i marken hinner gå två meter till innan hon tittar upp och ser vad hon har framför sig. Det var precis som om benen började springa innan hon själv hann reagera. Det enda hon tänkte var: « Grå apa = Spring ». Och det gjorde hon, förbi Emelie kutade hon samtidigt som hon skrek till Emelie « Spring! ». Emelie tittar bakåt medan hon springer och skriker: « Amanda den följer oss!! » i ren panik. Vilket slutar i att den jagar oss hela vägen ner från berget och tillbaka. 

När vi kommer nerspringandes från berget står lokalbefolkningen redo med förundrade blickar. Amanda förklarar andfått: « Monkey, follow, we, run, » De bara ler åt oss och vi fortsätter hem till hotellet. Lunkades fram helt svettiga efter vår lilla springtur. Det var en morgon vi sent kommer glömma, och tusen tack taxichauffören för den vänliga varningen.

Att tillägga är att ingen av bilderna i detta inlägget är bilder som vi tagit själva!