Ett av våra volontärsarbeten som inte liknar någonting annat var att sitta med på Avanis helt egna lekis, abhivyakti. Vi blev ditbjudna av vår kära granne Radha, som är lärare på skolan. Trots att besöket endast bestod av en timme, gav det en erfarenhet som kommer vara en hel livstid och som inte är alla förunnat.
Radha presenterade oss för alla barnen och så började de sjunga varsin barnsång på hindi. Vi svarade med att peka ut vårt moderland på klassrummets jordglob och med att sjunga bä bä vita lamm på svenskt vis. Barnen kände snabbt igen melodin och följde med vad de kunde på engelska. Vi är återigen fascinerade över hur ett språk för samman flera människor. Gah!

Något som alla barnen tyckte var intressant var Amandas tatueringar och Emelies rödfärgade hår. De var så fascinerade över Amandas tatueringar att de började i ett hopplöst försök att gnugga bort dem, innan de förstod att de sitter där för evigt. När vi kommer tillbaka om 20 år så har alla skaffat sig en tatuering (mowhahahahhaha/Amanda).
Va söta ni är
Mvh Pappa Pelle